VALLAGUIDE

 Källor:

"Skyll inte på vallningen om det går dåligt, för att valla tillhör också tävlingen".

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

        Inledning
1      Utrustning
2      Vallor
3      Snötyper
4      Preparering av nya skidor
5      Glidvallning
6      Fästvallning
7      Rengöring
 

Inledning

Skidor är utrustning som behöver kontinuerligt underhåll för att fungera optimalt. Inte ens den bästa skidutrustningen klarar sig utan regelbundet underhåll - vallning. Klassisk längdskidåkning kräver fästvallning. Har man inte fäste kan man inte åka skidor, och därför är fästvallning ett nödvändigt moment som ibland kan vara lite besvärligt. Grunderna för fästvallning är dock lätt att lära sig. Med praktik utvecklar man sitt kunnande. Om man ska behärska tävlingsvallning fordras det att man följer de senaste trenderna och är beredd att förnya sig, både i teori och praktik.

Då man tog steget från träskidor till belagsskidor trodde man att ingen glidvallning skulle behövas. Mycket snart konstaterades, att detta var en missuppfattning och hur viktigt glidvallningen egentligen är. När plastskidan gjorde sitt intåg i längdsporten startade en explosionsartad utveckling av vallor, framförallt av glidparaffiner. Skidor, skor, stavar, bindning, dräkter, spår och skidteknik har gått framåt inte minst när den fria tekniken tog fart i mitten av 80-talet. Det blir allt viktigare att den aktive själv sätter sig in i och tar ansvar för material och vallning i och med den snabba utvecklingstakten. Man måste vara duktig på både åka och valla skidor om man ska bli en vinnare. Våga prova olika vallor på träningar, testglid, ändra längd på spann etc. Lär känna din egen utrustning!

1. Utrustning

Skidor
Det finns två typer av längdskidor, en för fristil (skate) och en för den vanliga klassiska åkningen. Det viktigaste för att du ska lyckas med vallningen är att skidan passar dig. Vad är det då som avgör det?
 

  1. Det viktigaste är din vikt
  2. Hur van skidåkare du är
  3. Din längd

En skida har två glidytor och ett spann på mitten. Den optimala spannkurvan skall vara från hälen och cirka 50-70 cm framåt. Ju längre spann framåt desto lättare är det att få fäste. I skidans spann lägger man fästvallan och på glidytorna värmer man in glidvallan (glidern). Tanken med spannet är att när man står på båda fötterna, så har inte spannet (där fästvallan sitter) kontakt med snön, och därför bromsas inte farten. När du flyttar över tyngden på ett ben trycks skidan ihop så fästvallan kommer i kontakt med snön och du får fäste. Det är därför viktigt att skidorna passar dig. Är skidorna för mjuka, så glider dom dåligt och fästvallan slits bort. Hårda skidor orkar du inte trycka ner, så fästvallan kommer ej i kontakt med snön och du får bakhalt.
En van skidåkare har bättre teknik och är starkare, så han klarar att åka på hårdare skidor än en nybörjare, fast de väger precis lika mycket. När du väljer längden på skidan är det viktigare vad du väger än hur lång du är. En kort person som väger mycket tvingas att ta längre skidor än önskat, p.g.a. att han trampar ner skidan. Ju längre skidan är desto mer kraft behövs det för att trampa ner den. Det finns nu två typer av spann, box och cap. Cap-skidan har den nyaste tekniken och ger ett långt och bättre framspann. För att minimera risken att få ett par skidor som inte passar dig, gå till en sporthandlare som åker eller har åkt längdskidor. Ifall du får tag på skidor som inte passar dig, kvittar det hur du än vallar, så kommer skidorna aldrig att gå bra.
Skidor eller rättare sagt belagen är som ostar. De mår inte bra av att stå oskyddade, för ytan torkar och då förlorar belaget sin uppsugningsförmåga och fungerar sämre. Därför ska du be att få skidorna stenslipade, eftersom de har stått obehandlade först i lager och sedan i affären. Nytt och friskt belag kommer fram, det blir plant och får en struktur. Det kostar drygt 200 kr men det är det värt.

Ungefärliga längder:
Klassisk:  Ca 20-30 cm över kroppslängd.
Skate:      Ca 10-20 cm över kroppslängd.

Stavar
Många som köper stavar stirrar sig blinda på stavarnas vikt. Välj hellre en stav som ger en skön pendel, det innebär att staven ska rör sig fram och tillbaka på ett balanserat sätt. Det har också betydelse vilken stavtyp man köper. Numera håller kolfiberstavar minst lika bra som aluminium eftersom nya tillverkningsmetoder används.

Klassisk: Ungdom 30-35 cm under kroppslängd.
               Junior 30 cm under kroppslängd.
Skate:     5-10 cm längre än i klassisk teknik.

Kläder
Det stora misstaget de flesta motionärer gör att ha för tjocka kläder på sig när dom tränar. Efter ett tag suger kläderna åt sig svett och blir tunga och kalla. Flerskiktsprincipen bör tillämpas vilket menas att man klär sig i tunna lager och ju fler lager desto kallare det är. På det sättet blir luften mellan klädlagren uppvärmda och du slipper frysa. Använd kläder som släpper igenom fukt, t ex Crafts funktionskläder.

2. Vallor

Utrustning
Vallaställ, vallabox, värmebygel (strykjärn), vallaväck, papper, plastsickel, stålsickel, vallakloss, gasollampa, paraffiner, burkvalla, klistervalla, fiberduk (för rengöring och polering), borstar (hård nylon för vanlig paraffin, mjuk nylon för pulver och fluorkloss) + övrigt lull lull.

Glidvalla
Glider, också kallad glidvalla och paraffin, används för att minska friktionen mellan skida och snö. Vid klassisk åkning använder man gliders på glidytorna, medan när man åker fristil glidar man under hela skidan. Gliders värms in i skidans belag och överskottet sicklas respektive borstas bort. När det är bra ska man kunna dra nageln på belaget utan att något lossnar.
Det finns en djungel av olika glidvallor i prisklasser från 30 kr till 1000 kr. Det som påverkar priset är andelen flour i vallan, hög andel = högt pris. Flour reagerar inte med något och stöter därför ifrån sig vatten och smuts. Mycket smuts i glidern försämrar glidet, så på långlopp då skidorna utsätts för mycket är det en fördel med flourgliders. För en motionär som åker ett par varv på elljusspåret duger det med vanliga gliders.

Glidparaffiner kan delas in i tre huvudgrupper:

  1. Mjuka paraffiner
  2. Hårda paraffiner
  3. Pulvervallor/Fluorcarboner

1 - Mjuka paraffiner
Dessa paraffiner är mjuka i sin konsistens och lämpar sig bäst för varmt före. Vid extrem varm och våt snö kan sådana paraffiner vara lika bra och enstaka gånger bättre än pulvervalla/fluorcarboner.

2 - Hårda paraffiner
Dessa paraffiner är hårda i sin konsistens och lämpar sig bäst för kallföre från -2 till -20 grader. Paraffinerna har hög smältpunkt så det är därför viktigt att hålla bygeln i rörelse hela tiden så att inte belaget tar skada (blir blåsor).

3 - Pulvervallor/Fluorcarboner
Pulvervallan kännetecknas bäst på det höga priset. I vissa fören är det ingen tvivel att sådana vallor är överlägsen allt annat. Det optimala området för fluorcarboner ligger mellan + 4 till - 2 grader och med hög luftfuktighet (78 % >)

Blandningar mellan olika paraffiner kan i bland gå bättre än oblandad paraffin. Blandar man däremot på måfå är chansen att man får sämre resultat än vid bruk av bara ett paraffin. Tänk på att varje paraffin är en mix av av olika råvaror. Detta är framtestat av fabrikanten till att gå bäst i det före som står angivet på förpackningen.

Kallvalla
Kallvalla eller också kallad burkvalla är en fästvalla och används på ny- och finkornig snö. När det är kallt ska man välja en hård burkvalla och ju varmare det blir desto mjukare och klibbigare valla behöver du. Det finns tre olika prisklasser att välja på: högflour, lågflour och vanlig burkvalla. Precis som gliders fungerar fästfallan sämre om den tar upp smuts. Därför har man börjat att tillsätta flour även till fästvallor. Flouret i sig ger inget fäste men förhindrar smutsupptagning och ifrysning. En frusen valla innehåller iskristaller och tappar därmed sin fästförmåga, eller så fastnar det en massa snö under skidorna så de blir hopplösa att åka på. Särskilt runt nollstrecket är det känsligt mellan för dåligt fäste och ifrysning och då kan det vara bra med en flourburk.
Den billigaste kategorin är den vanliga burkvallan, som inte innehåller något flour och har 30 år på nacken. Den fungerar alldeles utmärkt än och kostar runt 30 kronor. Lågfloursvallan som ligger på ungefär 80 kronor burken, minskar risken för ifrysning, men jag tycker även att fästet blir något sämre. Den dyraste sorten är högfloursburkarna, som kostar cirka 150 kronor och är i vissa fören bättre. Ett problem med dessa flourburkar är, att de inte fäster så bra som de vanliga på belaget, så slitstyrkan blir sämre. Ta därför vanliga burkar i botten och avsluta med ytterlagret av en flourburk. Det blir både billigare och mer slitstarkt.

Klister
Klister är en fästvalla på tub som används på grovkornig snö, konstsnö och när det är mycket blött. När det är kallt ska man välja ett segare och hårdare klister och ju varmare det blir desto mjukare och klibbigare behövs. Det finns många som undviker att åka skidor när det är klisterföre bara för att det är så kladdigt. Men det är dumt, för är det någon gång man kan få skidorna att glida bra och ändå ha perfekt fäste, är när det är klisterföre. Klister finns i två olika prisklasser, med och utan flour. Precis som gliders fungerar klistret sämre om det tar upp smuts. Därför har man börjat att tillsätta flour även till fästvallor. Flouret i sig ger inget fäste, men förhindrar smutsupptagning och ifrysning. Ett fruset klister innehåller iskristaller och tappar därmed sin fästförmåga, eller så fastnar det snö under skidorna. Billigast är det vanliga klistret som inte innehåller något flour. Det fungerar alldeles utmärkt och kostar runt 50 kronor tuben. Flourklistret kostar cirka 150 kronor och är förhoppningsvis så mycket bättre, men själv är jag tveksam. Flourklister fäster lite sämre än de vanliga på belaget, så slistyrkan blir sämre. Därför kan det vara bra att börja med vanliga klister och avsluta med en flourtub.

3. Snötyper

Snön ändrar sig mycket beroende på väder och hur gammal den är. Därför kan du inte bara ta en burk ur vallalådan som stämmer med dagens temperatur och tro att den ska fungera. Ett tips är att först undersöka vad det är för snötyp. Man kan dela in snön i fyra olika sorter: nysnö, finkornig, grovkornig och konstsnö.

Nysnö
När det snöar blir det logiskt nysnö och den har vassa snöflingor. Snöflingan ser ut som en stjärna men spetsarna bryts ner, så efter ett par dagar har den inte nysnöns egenskaper längre. Nysnö upplevs som kärv dvs ger dåligt glid. På nysnö är det burkvalla som gäller om det inte är extremt milt och blött, för då blir det klister. När det är nysnö är det som svårast att lyckas med vallningen, särskilt runt nollstrecket.

Finkornig snö
När nysnö har legat några dagar bryts spetsarna på snöflingorna ner och övergår till finkornig snö. Den upplevs nu inte så kärv och det fryser inte i vallan så lätt. Därför går det att använda lite mjukare burkvalla, än vid nysnö vid samma temperatur. På finkorning snö använder man sig av burkvalla, om det inte är mycket vått för då behövs ett mjukt klister.

Grovkornig snö
När det har varit kramsnö eller mildväder och sedan slår om och blir kallt, så fryser snön om. Nu omvandlas snöflingorna till små iskorn och kallas grovkornig snö. När det är minusgrader är snön hård och det är skare eller isföre. Då behövs det ett segt och slitstarkt klister för att få fäste. Vädret kan nu skifta mellan varmt och kallt, men snön förblir grovkornig ändå. Är snön mjuk och fuktig väljer du ett mjukt klister som t.ex. rött.

Konstsnö
Konstsnö tillverkas av snökanoner, men då måste det vara flera minusgrader. Den konstgjorda snön påminner mycket om den grovkorniga, för den består också av små iskorn, men är aggressivare. Det är bara när de tillverkar snö och temperaturen är ner mot -15°C, som det fungerar med burkvalla, annars är det bäst med klister. Konstsnön är aggressiv och sliter därmed bort vallan fortare än vanlig snö, men ju äldre den blir desto mer omvandlas den till grovkornig snö.

4. Preparering av nya skidor

Grundprepareringen är helt avgörande för skidans framtida glidegenskaper. När man har skaffat sig ett nytt skidpar väntar därmed en viktig arbetsuppgift..

Tillvägagångssätt: För att ta bort smuts som skidorna fått på sig under lagringen i affären gör så här:

  1. Putsa först skidorna med ett mycket fint sandpapper och rengör därefter med vallaväck (alternativt stenslipning). Efter rengöringen låt skidorna torka 10 till 15 minuter.
  2. Smält på rikligt med mjuk paraffin, t.ex. fet Toko och håll det flytande i ca 1 minut. Sickla sedan bort det flytande paraffinet med plastsickel.
  3. Smält på mycket paraffin igen och håll det flytande i ca 1 minut. Låt det sedan kyla ner sig i ca 15 minuter. Sickla och borsta med en hård nylonborste.
  4. Gör punkt 3 en gång till.
  5. Smält på ett hårt syntetiskt paraffin, t ex Rex blå. Låt paraffinet svalna i rumstemperatur i ca 15 minuter. Sickla bort paraffinet med en plastsickel och borsta därefter med en hård nylonborste.

5. Glidvallning

Man skall säkerställa en ordentlig ventilation i vallningsutrymmen och använda andningsmask när man smälter och borstar fluorvallor. I vallningsutrymmen är det förbjudet att använda gasol eller öppen eld därför att vid höga temperaturer frigörs det farliga gaser från fluorvallor.

Tillvägagångssätt vanliga paraffiner:

  1. Börja med att rengöra glidytorna med fiberduk.
  2. Droppa sedan ut paraffinet, och värm ut det på hela glidytorna. Vid värmning av fluorvallor skall höga temperaturer (över 150 grader) undvikas, det frigörs farliga gaser vid höga temperaturer, speciellt från fluorpulvren.
  3. Låt sedan skidan kallna minst 20 minuter.
  4. Börja med att skrapa bort paraffinet på kanterna. Sickla sedan spåret. Efter det sicklas belaget med en vanlig sickel eller isskrapa.
  5. Borsta sedan skidan noga med en nylonborste. Ta sedan bort ”dammet” med en gammal nylonstrumpa eller rengöringspapper.

Tillvägagångssätt pulvervallor:
Det går inte att få fluorcarboner att fästa vid varje millimeter av belaget. Vissa punkter kommer att vara utan. Därför är det viktigt att att välja ett underlagsparaffin som passar till det aktuella föret.

  1. Börja med att valla med hårda eller mjuka paraffiner enligt ovanstående tillvägagångssätt.
  2. Lägg sedan en sträng med pulver på varje sida om styrspåret. Stryk sedan ut detta med en skidskrapa med taggar. Pulvret ska vara jämt fördelat på skidan.
  3. Ha hög temperatur på värmebygeln, 110 - 120 grader. FAROZON! Vid 130 grader smälter belaget. Sätt ner bygeln punktvis mot belaget. När man gör det rätt ser man stjärnkristaller i luften ovanför belaget.
  4. Låt skidan svalna i rumstemperatur i ca 15 minuter. Borsta därefter bort pulvret med en mjuk nylonborste eller en speciell pulverborste.

6. Fästvallning

Meningen med fästvallning är att bilda ett elastiskt skikt mellan skidan och snön. Vid frånskjutet trycks snökristallerna i fästvallan som sedan skall lossna omedelbart när glidfasen påbörjas. Snökristallerna får inte sjunka in för djupt i fästvallan, då lossnar de inte när glidfasen utan bryts av, vilket ger isfrysning av fästvallningen. För mjuk valla kommer att försämra glidet. Om vallan är för hård glider den bra men då kan inte snökristallerna ge avtryck i fästvallan och man tappar fästet. Den rätta fästvallan är precis tillräckligt elastisk så att snökristallerna kan ge avtryck i fästvallan och lossna så fort glidfasen påbörjas. Då kan man erhålla både fäste och glid. Med burkvallor kan man erhålla bättre glid än med klister, även vid mildare väder. Om man är tvungen att använda klister för att få fäste, är det bra om man låter skidorna svalna utomhus och därefter kan man täcka klistret med ett tunt lager av burkvalla för milt före (ev. gul).

Man kräver tre olika egenskaper från fästvallorna, som ofta är motsatser till varandra:

  1. Elasticitet = fäste
  2. Hårdhet = glidet
  3. Seghet = hållbarhet

Man måste kompromissa ibland när man väljer mellan dessa egenskaper för att nå det bästa resultatet. Om man strävar efter hållbarhet måste man kanske bryta mot de andra egenskaperna.

Seghet kan förbättras med två olika metoder:

  1. Man väljer en segare fästvalla (hållbarheten förbättras men glidet försämras)
  1. Man använder två olika vallor tillsammans

Det understa lagret skall bestå av ett segt grundvax och överst en fästvalla enligt föret. Man måste ibland kompromissa när man väljer mellan dessa egenskaper för att nå bästa resultat. Om man strävar efter hållbarhet måste man kanske bryta mot de andra egenskaperna. Om man vill förbättra fästvallningens hållbarhet kan man under den ordinarie fästvallan lägga grundvax som fungerar som ett fästämne mellan fästvallan och belaget. Grundvaxets fästegenskaper är mycket bättre än för vanliga vallor.

Tillvägagångssätt burkvallor

  1. Börja med att rugga fästytan med ett sandpapper. Stryk sedan på vallan och gnugga in den med klossen.
  2. Om det är kallt och hårda spår som nöter på vallan mycket kan man värma in t ex Toko Dibloc Basewax (grundvax) eller en kall valla som sedan får kallna.
  3. Lägg på den utvalda fästvallan och jämna ut med en vallakloss.
  4. Upprepa punkt 3 ett antal gånger.

Tillvägagångssätt klister

När man använder klister är fästzonen kortare än vid burkvallning.

  1. Rugga fästzonen med sandpapper.
  2. Värm klistertuben med varmluft eller gasolflaska. Ett varmt klister är lättare att utjämna.
  3. Lägg ut klister i fästzonen på båda sidorna om styrspåret.
  4. Jämna ut med vallakloss eller med tummen.
  5. Vid behov rengör styrspåret och skidsidorna.
  6. Låt svalna utomhus.

7. Rengöring

Vallaväck är mycket bra att ta bort valla med, men du bör inte ta det på glidytorna. Om du använder vallaväck där försvinner även grundparaffinet och då måste du göra om det slitsamma arbetet att grunda. Det är fästvallan som du tar bort med vallaväck. Skvätta på lite på mitten av skidan och förflytta det med en klisterskrapa så det blir en film över hela fästvallan. Låt det verka en stund. Ta en klisterskrapan och skrapa bort vallan framifrån och till mitten och sedan bakifrån mot mitten. Tork torrt med en trasa eller papper. Om det blir lite kvar, ta då en trasan och dutta på lite vallaväck och torka bort resten. När du ska rengöra glidyterna använder du dig av varmglidermetoden. Du droppar på glider och värmer ut den, men du väntar inte tills den kallnar utan skrapar bort det med en plastsickel. Det går lättare med en mjuk glider, eftersom den inte stelnar så fort. Nu ska skidorna vara klara för att lägga på dagsaktuell glider. Ifall skidorna rengörs för sommarförvaring, lägg på ett skyddslager med ett mjukt paraffin, utan att sickla bort överskottet. Det lagret skyddar belaget mot uttorkning.

(Skrivet av Mattias Berglund)

Till början av sidan!